Hej!

Jag kan inte säga att jag har det jätte dåligt, nej det skulle vara att ljuga. Men att säga att jag har det perfekt, det skulle vara att ta i! Nej, inte äns där emellan duger. Mitt liv pendlar mellan bra och dåligt. Hela tiden går det upp och ner. När jag är med Natta är det bra, faktist näst intill perfekt.. Men när jag är ensam, nej då mår jag fan inte bra. Det är då jag får dessa tankar, om hur det skulle vara om jag tog mitt liv. Vad som skulle hända här på jorden och vad som skulle med hända med mig. Vilka som skulle bry sig och vilka som bara skulle glömma mig. Vilka som skulle sörja och vilka som inte skule tänka på't.. Även dessa tankar om varför just ja finns kommer flygandes, varför jag föddes till den jag är.. Det är just vid ett sådant tillfälle jag skriver detta, jag måste uttrycka mig. Just nu känns allt piss.. -------- verkar inte vilja prata med mig.. H-n vet inte vad h-n betyder alltså:o! Och jag kan lixom inte säga "Vet du --------? Du betyder jätte mkt för mig!" Varför inte, tänker ni då.
Jo, 1- det skulle kunna misstolkas.
2- Det låter helt desperat och fail!
Just nu vill jag somna-inte vakna upp igen. Jag tror fan jag bara ska ligga i sängen - inte göra något annat än att MÖJLIGTVIS blogga tills h-n svarar, eller tills någon kan fixa till mitt liv! Oavsett hur länge detta dröjer, jag tänker fan inte änns äta eller dricka! Bara ligga här... Och om h-n svarar att h-n inte vill prata med mig, då vette fan vad jag gör... Natta kan ju lixom inte bara vara med mig, och jag tänker inte tvinga henne till det heller! Nej, hon ska inte bara behöva ta hand om mig! Jag får försöka klara mig. Keep on the hard work.. Men vi får se hur det blir.. Jag får väl hoppas på det bästa!
Men nu ska jag sova..

Hare/Cince